några få dagar kvar i Leeds...

Det är så konstigt med kärleken. Som med Ray. Han hade blev ju storm förälskad i början av hösten. Nu har han kommit över det, (tur är väl det) vi kan umgås som vänner, mer eller mindre.
Men jag kommer så väl ihåg vad han sa, hur han lovade guld och gröna skogar....
-Jag skulle göra allt för dig och du står alltid i första rummet, idag och för alltid. När du behöver hjälp så kommer jag att finnas där för dig alltid osv. Du kan ringa mig när du vill min telefon linje är alltid öppen för dig.
Jag menar inte att det var bullshit det han sa. Han menad det när han sa det men tiderna förändras. Klart man skall kunna lita på vad människor säger. Men jag är ju alltid så skeptisk. På gott och ont. Jag är nog lite mer återhållsam med mina känslor. Fast är det bra? För mig själv? Ray gav ju utlopp för sina känslor utan att hålla igen, fast han kanske inte kunde hålla allt han lovade i efter hand. Han menade vad han sa när han sa det och tillät sig själv att njuta av stunden...

Ja, kanske jag är för återhållsam med mina känslor. Kanske skall våga slänga mig ut mer...?

Oj, oj, oj.... Nu kommer jag, jag kastar mig handlöst ut. Är det någon som fångar mig eller kommer jag att slå ut alla mina tänder mot asfalten. ;)

Saknar er!

Puss puss